Mamma stoppade våra strumpor.

När stortån blottade sin nakna hud plockade hon fram det röda syskrinet, trädde den bruna strumpan på stoppsvampen och började laga med blått garn. Jag förundrades alltid över att det aldrig tycktes finnas stoppgarn av matchande färg i hennes välsorterade syskrin men protesterade inte utan bar strumporna med stolthet. De avvikande stoppningarna var ju trots allt ett synligt bevis på hennes kärleksfulla omsorger.

Och jag tänker att vi kan göra precis på samma sätt med våra personliga brister och skavanker.

När någon av våra mänskliga svagheter blottas kan vi ta fram vårt själsliga syskrin och börja laga det som värker med en tråd spunnen av kärleksfull omsorg. Om vi låter varje stygn åtföljas av förståelse och förlåtelse kommer slutresultatet att bli en älskad själ med stoppningar i olika färger. Inte alltid snyggt men alltid älskat.

Denna vecka har jag åter igen öppnat dörrarna till min webbkurs i självmedkänsla. En kurs som hjälper dig att laga det som värker med en tråd spunnen av kärleksfull omsorg. Du är varmt välkommen att delta.

Med värme 
Marie