När vi tänker på mod, föreställer vi oss ofta stora gester och höga röster. Men sanningen är att mod ofta har en stillsammare ton. Mary Anne Radmacher fångar denna tanke perfekt när hon säger:
"Mod ryter inte alltid. Ibland är mod en tyst liten röst i slutet av dagen som säger jag försöker igen i morgon."
De djupaste sanningarna kommer ofta till oss som viskningar, inte som rop. I vardagens brus finns en kraft som bär oss framåt, en styrka som visar sig genom tre sammanlänkade egenskaper:
Uthålligheten är rösten som säger ”försök igen”. Som driver oss att fortsätta trots motgångar. Men i den finns också visdomen att veta när vi behöver vila för att sedan kunna komma tillbaka starkare.
Vänlighet mot oss själva är modet att stå emot självkritikens hårda röst. Det är styrkan att acceptera vår egen sårbarhet och behandla oss själva med samma omtanke vi visar andra när livet känns svårt.
Hoppet är övertygelsen om att morgondagen bär nya möjligheter. Det är inte blind optimism utan tron på att våra ansträngningar har betydelse. Även när resultaten inte är omedelbara.
I samspelet mellan dessa tre - uthållighet, vänlighet och hopp - finner vi det tysta modet. Det vägleder oss genom livets utmaningar, inte genom dramatiska handlingar, utan genom små, dagliga val.
Så nästa gång du hör den stilla rösten inom dig som talar om att försöka igen, lyssna noga. För i den rösten finns ditt sanna mod. Det är detta tysta mod som, dag efter dag, för dig framåt. Kanske utan att du märker det, men alltid närvarande.
När kände du senast styrkan i att fortsätta trots motgångar? Och hur visade du vänlighet mot dig själv i den situationen? Berätta om ditt vardagsmod och din självmedkänsla på min webbsida. Dina erfarenheter kan inspirera andra att upptäcka sitt eget tysta mod.
