Att vara personlig när man dejtar.
Ganska annorlunda i mogen ålder mot hur det var när man blev ihop med en kille eller tjej som ung. Då var man ute, träffade vänner, gick på fest eller kanske disco och rörde sig mer naturligt i de miljöer man har chans att stöta på en potentiell partner. Men nu när man har varit gift, sambo är skild, separerad har vuxna barn och i vissa fall barnbarn, hur gör man då? Många jag talat med upplever att det är svårt att träffa någon trots ihärdiga försök att göra det man kan. Anledningarna kan vara fler och här är några exempel: man bor på en mindre ort vilket kan innebära att utbudet på digitala dejtingsidor samt i verkliga livet är begränsat, man har få eller inga singelvänner och vill inte gå ut ensam för att ta en drink eller dansa. Ofta har man testat att gå med i föreningar, bokat in sig på evenemang, deltagit i en studiecirkel, läst in sig på hur man dejtar nu för tiden. Trots detta är det många som tycker det är svårt att träffa någon som helst ska vara den rätte.
Men visst är det så att många som dejtar så småningom börjar umgås med någon man vill lära känna. I mogen ålder är upplevelserna fler. Mycket har varit bra men risken finns att man också upplevt det som varit svårt. Det kan vara sjukdom, förluster, skilsmässa, övergrepp, manipulation, otrohet, ekonomiska kriser och mycket mer. För att komma varandra in på livet är det viktigt att våga vara personlig och sårbar. Då visar det sig om den man träffar har förmåga att förstå och ge empatisk respons.
Svårt det där med att vara personlig när man just har börjat lära känna någon. Hur tidigt ska man dela med sig av sina erfarenheter och hur mycket ska man öppna sig? Vill man berätta för någon man nyss mött att man råkat ut för tråkigheter med allt vad kan det innebära? En fördel med att berätta är att har du träffat ”fel person” visar det sig tidigt och du behöver inte gå vidare med honom eller henne. Det tar mycket energi att dela med sig till någon som sedan inte vill träffas mer. Då kan det kännas som en nackdel att du vågade vara personlig.
Så hur ska vi då göra för att våga vara personliga och visa oss sårbara utan att ”över-dela” eller riskera att dela med oss till någon som det visar sig att man inte kunde lita på?
Samtala kring och ge uttryck för dina värderingar, gärna på första dejten. Det visar att du vågar ge uttryck för dina känslor och åsikter vilket många sätter värde på. Om vi går till oss själva känns det oftast bättre att tala med någon som står för sin åsikt istället för att hålla med om allt man säger. Håller du inte med om att haloumi är gott? Säg det!
Många finner det attraktivt när en tänkbar partner vågar prata öppet om sina känslor under första dejten. Därför kan det vara bra att öva på att, i rätt stund och på ett bra sätt, uttrycka vad du känner. Du kan träna genom att säga att dejten känns bra eller ge en komplimang. Att dela med dig av att du varit nervös inför dejten är också ett sätt att öva på att uttrycka känslor. Så vad fungerar om du vill skapa en personlig kontakt med någon? I själva verket att du är just sårbar, öppen och nyfiken. Om du går på dejt och är trevligt artig ger det inte grund för attraktion eller riktig kontakt. Det kanske bli trivsamt men det är förmodligen allt. Å andra sidan kan det uppfattas som gränslöst och lite avtändande om en dejt är helt öppen och berättar om allt den tycker, tänker eller varit med om.
Jag menar att om vi vågar oss på det här när vi dejtar får vi snabbare reda på om den vi träffar är någon vi kan tänka oss vara tillsammans med. Sättet kan hjälpa oss att komma närmare en tänkbar partner utan att vi riskerar att ge för mycket av oss själva för snabbt.
Nu har jag genom mina egna reflektioner fått en tankeställare om vad jag behöver tänka på när jag går på dejt nästa gång! Jag tror att övning ger färdighet och skam den som ger sig.
Lycka till åt både dig och mig!
Susanne
Socionom/leg hälso och sjukvårdskurator
Jag är också medlem i svenska föreningen för sexologi
